Ja, den stiger och sjunker. Hela tiden, Orolig först, sedan kom jag på en tanke. Åh, vad jag är jobbig! Ja, man ser hur detta kommer gå. Kommer vara död till min födelsedag. Just på detta. Om att vara medryttare. Hat till mig själv, men det är min dröm...

Måste tänka på annat, och lugna ner mig... 

Det har jag. Alldeles för stora förhoppningar. Punt slut med det. 

Jag stirrar förskräckt på armen. Livlöst ligger den på trägolvet. Det är så mörkt, och jag ser knappt. Men armen syns tydligt. Nästan en meter från mig ligger den, sluten kring något. Jag ser ingen kropp. Bara den bleka armen. 
Jag undrar hur länge jag varit här. Det är kallt och jag darrar. Huttrande ändrar jag ställning, och sitter i fosterställning lutad mot en vägg. Knäna drar jag upp mot bröstet. Någonstans kommer det in en kall vind. Allt jag ville var att komma bort. Bort från den kala lilla utrymmet. Ut i frihet och värme.
Men frågan var hur. Hur kommer man ut? 
Jag tvekar, men sträcker sedan ut min arm mot den livlösa armen. Försiktigt rör jag handen. Den var iskall. Jag tvekar igen, sedan ställer jag mig på alla fyra och kryper fram mot armen. Jag tar mod till mig, och öppnar den slutna handen. Innehållet förvånade mig. Ett litet berlock halsband trillar ut, och hamnar med ett klang på golvet. Det låter så högt på grund av tystnaden. Allt som hördes var mitt hjärta som slog. 
Med skakiga fingrar lyckas jag få upp berlocken. Det gick klumpigt, och den var seg. Men jag fick upp den. Inuti la det en liten bild. 
Jag tog upp bilden och fokuserade på den. Försökte verkligen se bilden. Men det var mörkt. Jag utskilde några konturer, och kunde kontrastera att bilden var svartvit. Två kvinnor stod med armen om varandra. Den hade en slät hyr, och kort lockigt hår. Jag kanske inbillade mig, men en av dem liknade min mor. 

Kan säga att inget är som jag vill. Har dock en tanke på att visa en lite, liten text som jag skrev för någon dag sedan. Ja, jag har inget liv.

Med Hästar (Tidigare inlägg) och önskelistan går inget framåt... 

Mina föräldrar tvingade mig göra en. Ja. Fyller år den andra december, så ja. Kanske inte helt tokigt.

Bland annat stod det "Medryttare/skötare". Jag vill vara med hästar mer och strunta i min allergi. Kela, ryckta, kanske rida. Oh, härligt!

Vill veta vad mina föräldrar - mamma tycker. Är för feg att ta upp det med pappa. Det är trots han som vet allt - orkar vara med mig och hästar. Så tar upp det med okunniga mamma. Smart. ._.

I alla fall, påväg till Maxi för att handla frågade jag vad hon tyckte, hur dem skulle hitta det. Då sa hon det som fick hjärtat att banka. Kanske, bara kanske. Men jag får rida nu. Så der är okej. Men det hon sa...

"Pappa tar häst..." Något sådant sa hon. Åh. Tänk om drömmen blir sann?

Det är bara ett kanske, men det kanske betyder mycket. 

Kom in på någon diskussion om hästar med en tjej precis. Hästar är för gulliga ibland. Minst sagt!

Varit med om bockande, stegrande och hästar som sparkar bakut och vill lägga sig ner, även drar ner huvudet. Men inte biter efter ens fötter. Bara dem som luktat på dem, typ. 
Vissa hästar är för gulliga.

Hon hade ridit en bråkig häst, som försökte tugga på hennes fötter.

Minst sagt. 

Fick en lust att skriva. Så jag gick till datorn och satt på den. Chiquita började skälla för att jag var bort. Hon är beroende av mig, typ. Så jag gick dit gav dem ben, kelade lite. Gick iväg igen. Då gnällde hon igen!

Slutade med att bebisen fick ligga på soffan vid datorn. Lilla, bebis. Man måste älska henne. <3

Tog en del trevliga bilder på min nya sim. Som ska agera model. Vad hon heter har jag redan glömt... eh. Kan chansa på Heather. 

Där blev hon helt fel med att sitta. Hon sjunker in... 

Min favorit är dem två första bilderna. Gillar henne. Särskilt håret! Så - åh.